edunyfiken

Såg min rubrik på mitt sista inlägg jag skrev och kan ju lugnt säga att de inte stämmer nu.. Jag är så långt från galet glad som man bara kan komma.. Vill bara att de ska vara som de var i början. varför ska de vara så svårt att ha ett förhållande? Varför är killar så kompliserade? Jag älskar min karl och han är den bästa men ibland så blir jag fundersam och undrar om han verkligen älskar mig och bara vill vara med mig? Jag har sånna problem med både mig själv och med oss just nu. Jag är inne i en period där jag är väldigt osäker på mig själv och på honom dessutom så är jag så himla känslig jag vill bara gråta så fort han höjer rösten åt mig eller om han säger något som jag tolkar på mitt egna lilla vis! Jag vet hur jag kan vara och jag är glad att han orkar med mig men då vet jag ju också hur han kan vara och han sa idag att han fattar inte hur jag orkar med han och att jag orkar leva med han.. De är väl klart att jag orkar leva med han de är ju han jag älskar och då kan man leva med dom trots deras fel och brister så enkelt är de.. Jaja men nu ska jag hem och försöka reda ut saker och ting med min älskade och hoppas att nästa gång jag skriver så är jag galet glad eller iallafall glad!

Ha de bra allihopa!